Dag 83
Pa grund av tva misslyckade forsok (ena gangen sondagsstangt, andra gangen lag internet nere) sa var det vaaldigt lange sedan jag skrev, och jag har hur mycket som helst att skriva om. Vet inte var jag ska borja...
Men okej. Sedan sist har jag hunnit fylla 20 ar, och det blev tva finfina pannkakstartor med pralinutta (nutella) och banan pa, som aven barnen fick smaka pa. De flesta tyckte om det (atminstone pralinuttan) men Pius hallde over sin bit i sin mammas tallrik (Agnes alltsa) och tog mer kassava (typ potatis) istallet. Anna var en angel och fick alla barnen att sjunga for mig pa morgonen, sa nar jag val trasslat ut mig fran reslakan och myggnat oppnade jag dorren och dar stod allihopa kring vart matbord och sjong happy birthday!
Vi fortsatter kampa med barnens alla hudutslag, och aven om de som de hade fran borjan ar borta nu sa har de fatt nya konstiga utslag och sar. Behandlingen nu ar i stort sett att skrubba valdigt hart nar man badar dem, fa dem att sluta klia, tvatta handerna och vi ska kopa puder och fett att smorja in dem med efter badet, idag. Det ar svart att veta vad som kan bero pa enbart varme och smuts och vad som faktiskt kan vara en sjukdom, men som tur ar kommer Josefin (en volontar som varit har i tva veckor och jobbar pa health centret men bor hos oss) finnas kvar efter att jag och Anna aker pa mandag, sa hon kan halla koll.
For ja, pa mandag aker jag hem. Tre futtiga dagar kvar, sen lamnar jag ett helt liv har nere for att atervanda hem. Det var lattare at andra hallet, for nar jag akte hemifran var det bara som att pausa allt, men nu ar det verkligen slut pa min vardag och mitt liv har. Det enda ord som jag kan komma pa som forklaring till hur det kanns, ar knappt (med tva prickar).
Men okej. Sedan sist har jag hunnit fylla 20 ar, och det blev tva finfina pannkakstartor med pralinutta (nutella) och banan pa, som aven barnen fick smaka pa. De flesta tyckte om det (atminstone pralinuttan) men Pius hallde over sin bit i sin mammas tallrik (Agnes alltsa) och tog mer kassava (typ potatis) istallet. Anna var en angel och fick alla barnen att sjunga for mig pa morgonen, sa nar jag val trasslat ut mig fran reslakan och myggnat oppnade jag dorren och dar stod allihopa kring vart matbord och sjong happy birthday!
Vi fortsatter kampa med barnens alla hudutslag, och aven om de som de hade fran borjan ar borta nu sa har de fatt nya konstiga utslag och sar. Behandlingen nu ar i stort sett att skrubba valdigt hart nar man badar dem, fa dem att sluta klia, tvatta handerna och vi ska kopa puder och fett att smorja in dem med efter badet, idag. Det ar svart att veta vad som kan bero pa enbart varme och smuts och vad som faktiskt kan vara en sjukdom, men som tur ar kommer Josefin (en volontar som varit har i tva veckor och jobbar pa health centret men bor hos oss) finnas kvar efter att jag och Anna aker pa mandag, sa hon kan halla koll.
For ja, pa mandag aker jag hem. Tre futtiga dagar kvar, sen lamnar jag ett helt liv har nere for att atervanda hem. Det var lattare at andra hallet, for nar jag akte hemifran var det bara som att pausa allt, men nu ar det verkligen slut pa min vardag och mitt liv har. Det enda ord som jag kan komma pa som forklaring till hur det kanns, ar knappt (med tva prickar).
Kommentarer
Trackback
