Dag 19
Jag tror att jag ar inne i det dar euforistadiet som det stod om i Ghana-haftet, for jag langtar inte hem alls speciellt mycket langre och grater snarare for att jag maste lamna barnen om 2 manader och typ tio dagar.
Idag har jag, Marie, Aggie (Maries vardmamma som ocksa jobbar pa barnhemmet), Felicia (nagon som jobbar for Volontarresors samarbetsorganisation har nere) och nagon mer varit i Kasoa och handlat lite mat och dylikt till barnhemmet. Det var Maries initiativ att gora det och hon star for betalningen medan Felicia skoter prutningen. Jag planerar att lagga storre delen av mina pengar pa att forbattra barnens hygien och ta dem till health centret nar det behovs, sa jag har bara kopt tva vattentunnor med kran langst ner idag. Detta for att de ska kunna tvatta handerna oftare, till exempel innan de ater fufu, som de inte far ha sked till av ngn anledning.
Jag ar nu kvar i Kasoa sjalv for att kunna uppdatera er dar hemma lite, och nar jag kommer tillbaka ska jag tvatta mina klader (for forsta gangen) och sa tror jag att det ska komma en till volontar till barnhemmet i eftermiddag. Spannande!
Jag, Alice, Jackie och Jacob satte av fran barnhemmet i fredags och lamnade de tva sistnamnda pa flygplatsen i Accra (jisses vad tomt det kandes nar de akte hem), halsade pa Alices mamma (som senare gav mig en ordbok pa twi! skitbra! forsoker verkligen lara mig kommunicera med barnen men det ar jattesvart) och kom till slut fram till Kokrobite, som ar en strand och ett riktigt turisttillhall utanfor Accra. Dar traffade vi en del av tjejerna som kom med samma flyg (Joy, Louise, Fredrika och Mia) igen, och hade en fin helg med slappande pa stranden pa dagarna och festande pa kvallarna (var festival med reggae-tema dar den helgen, fanns en massa rastafaris overallt och det luktade marijuna var man an vande sig). Pa sondag kvall atervande jag ensam till barnhemmet, men trots att jag dagarna innan varit lite deppig over att lamna alla jag lart kanna har (forutom Marie) sa har det faktiskt bara kants battre och battre sen de akte. Tror nog att jag klangde mig fast vid tryggheten att kanna dem, nu har jag skiftat och lagt den pa barnen istallet. Saknar till och med barnen nu nar jag bara ar borta over dagen, jag ar verkligen helt galet kar i dem nu. Det pirrar liksom i magen nar jag ser dem leka och skratta ute pa garden och det snorper ihop sig i hjartat nar jag maste sluta leka med dem klockan sju pa kvallen for att de ska sova.
Idag har jag, Marie, Aggie (Maries vardmamma som ocksa jobbar pa barnhemmet), Felicia (nagon som jobbar for Volontarresors samarbetsorganisation har nere) och nagon mer varit i Kasoa och handlat lite mat och dylikt till barnhemmet. Det var Maries initiativ att gora det och hon star for betalningen medan Felicia skoter prutningen. Jag planerar att lagga storre delen av mina pengar pa att forbattra barnens hygien och ta dem till health centret nar det behovs, sa jag har bara kopt tva vattentunnor med kran langst ner idag. Detta for att de ska kunna tvatta handerna oftare, till exempel innan de ater fufu, som de inte far ha sked till av ngn anledning.
Jag ar nu kvar i Kasoa sjalv for att kunna uppdatera er dar hemma lite, och nar jag kommer tillbaka ska jag tvatta mina klader (for forsta gangen) och sa tror jag att det ska komma en till volontar till barnhemmet i eftermiddag. Spannande!
Jag, Alice, Jackie och Jacob satte av fran barnhemmet i fredags och lamnade de tva sistnamnda pa flygplatsen i Accra (jisses vad tomt det kandes nar de akte hem), halsade pa Alices mamma (som senare gav mig en ordbok pa twi! skitbra! forsoker verkligen lara mig kommunicera med barnen men det ar jattesvart) och kom till slut fram till Kokrobite, som ar en strand och ett riktigt turisttillhall utanfor Accra. Dar traffade vi en del av tjejerna som kom med samma flyg (Joy, Louise, Fredrika och Mia) igen, och hade en fin helg med slappande pa stranden pa dagarna och festande pa kvallarna (var festival med reggae-tema dar den helgen, fanns en massa rastafaris overallt och det luktade marijuna var man an vande sig). Pa sondag kvall atervande jag ensam till barnhemmet, men trots att jag dagarna innan varit lite deppig over att lamna alla jag lart kanna har (forutom Marie) sa har det faktiskt bara kants battre och battre sen de akte. Tror nog att jag klangde mig fast vid tryggheten att kanna dem, nu har jag skiftat och lagt den pa barnen istallet. Saknar till och med barnen nu nar jag bara ar borta over dagen, jag ar verkligen helt galet kar i dem nu. Det pirrar liksom i magen nar jag ser dem leka och skratta ute pa garden och det snorper ihop sig i hjartat nar jag maste sluta leka med dem klockan sju pa kvallen for att de ska sova.
Kommentarer
Postat av: Lillemor
Vad gott att du trivs nu, hoppas du tar mycket kort. Om jag får vill jag gärna komma på någon visning när du kommit hem, om du kommer att ha någon sådan :-)
Trackback
