Dag 10
Antligen internet! Vi hittade tre sycken internetcafeer i var by, som heter Senya Beraku, men ingen hade tyvarr internet.. Nu ar vi i Kasoa, som ar en storre stad, kand for sin marknad. Det tog typ en halvtimme hit och kostade 6 spann.
Sist jag skrev visste jag inte vilket barnhem jag skulle fa komma till. Jag valde bort att aka till det utan elektricitet (ska prova nagon gang i livet att leva sa primitivt, men hey, orkar inte ta allt pa en gang) och till slut blev det bestam att jag skulle till ett fjarde barnhem, som ocksa var det Marie och Veronika (tva svenska volontarer som kom pa samma flyg) redan jobbade pa. Med mig kom ocksa Alice, en underbar tjej som kom till hostellet i Accra pa tisdag kvall, kvallen innan vi skulle till barnhemmet. Vi lag och pratade i tva timmar, och sedan dess har jag inte varit sa ledsen, men jag har heller inte sovit sa mycket. Bade bra och daligt att traffa for fina manniskor..!
Sa nu bor jag pa ett barnhem som oftast har elektricitet (den kommer och gar), det finns dock inget rinnande vatten sa jag tvattar valdigt sallan handerna (tar alltsa massa handdesinfektion istallet) och man maste bara in en hink vatten om man vill spola toaletten. Jag duschar ur en hink, borstar tanderna ute under stjarnorna och ar nastan alltid svettig!
Men jag trivs faktiskt. Jacob och Jaqueline (stockholmare och 92:or som de flesta andra jag har traffat) ar ytterligare tva superroliga manniskor som bor pa barnhemmet med mig och Alice. Ar bara sa avundsjuk pa dem for de ar ett par och reser tillsammans.... Gabriella fran Varberg bodde dar istallet for Alice (som da bodde hos en vardfamilj) under ons, tors, fre, lor, men nu har hon akt hem tyvarr.
Sa det har ar alltsa laget just nu. Jag bor pa barnhemmet, som har 23 ungar mellan 3 och tio ar. De ar verkligen harliga och precis sa karleksfulla som man sett pa diverse program fran Afrika. Men de alskar typ alla volontarer for vi bara leker och trostar (ibland for att de vet att de brukar fa grejer da ocksa), men jag hoppas kunna fa en narmare kontakt med tiden. Jag kan typ halften av namnen, det ar lite svart att hora vad de sager nar de svarar vad de heter, men alla volontarer forsoker hjalpas at att lagga ihop pusslet och klura ut vem som ar vem.
Nu far vi byta inlagg sa det inte blir for langt!
Sist jag skrev visste jag inte vilket barnhem jag skulle fa komma till. Jag valde bort att aka till det utan elektricitet (ska prova nagon gang i livet att leva sa primitivt, men hey, orkar inte ta allt pa en gang) och till slut blev det bestam att jag skulle till ett fjarde barnhem, som ocksa var det Marie och Veronika (tva svenska volontarer som kom pa samma flyg) redan jobbade pa. Med mig kom ocksa Alice, en underbar tjej som kom till hostellet i Accra pa tisdag kvall, kvallen innan vi skulle till barnhemmet. Vi lag och pratade i tva timmar, och sedan dess har jag inte varit sa ledsen, men jag har heller inte sovit sa mycket. Bade bra och daligt att traffa for fina manniskor..!
Sa nu bor jag pa ett barnhem som oftast har elektricitet (den kommer och gar), det finns dock inget rinnande vatten sa jag tvattar valdigt sallan handerna (tar alltsa massa handdesinfektion istallet) och man maste bara in en hink vatten om man vill spola toaletten. Jag duschar ur en hink, borstar tanderna ute under stjarnorna och ar nastan alltid svettig!
Men jag trivs faktiskt. Jacob och Jaqueline (stockholmare och 92:or som de flesta andra jag har traffat) ar ytterligare tva superroliga manniskor som bor pa barnhemmet med mig och Alice. Ar bara sa avundsjuk pa dem for de ar ett par och reser tillsammans.... Gabriella fran Varberg bodde dar istallet for Alice (som da bodde hos en vardfamilj) under ons, tors, fre, lor, men nu har hon akt hem tyvarr.
Sa det har ar alltsa laget just nu. Jag bor pa barnhemmet, som har 23 ungar mellan 3 och tio ar. De ar verkligen harliga och precis sa karleksfulla som man sett pa diverse program fran Afrika. Men de alskar typ alla volontarer for vi bara leker och trostar (ibland for att de vet att de brukar fa grejer da ocksa), men jag hoppas kunna fa en narmare kontakt med tiden. Jag kan typ halften av namnen, det ar lite svart att hora vad de sager nar de svarar vad de heter, men alla volontarer forsoker hjalpas at att lagga ihop pusslet och klura ut vem som ar vem.
Nu far vi byta inlagg sa det inte blir for langt!
Kommentarer
Trackback
