Dag 44
Nu ar Emma och Anna pa slavfortet och far sig en guidad tur, jag, som inte ville ga den igen, sitter istallet har pa Ocean View internetcafe igen. Klockan ar nu nio pa morgonen har och jag har redan kopt mig en fin laderryggsack for 125 kr, en stor snidad traskal for 65 och tva halsband for sammanlagt 40 kr. Eftersom det knappt finns turistsouvenirer (masker, fina tyger, vaskor, snidat tra och smycken) i Senya eller sa mycket i Accra passar jag pa nu nar jag ar i Cape coast, har finns det mest av allt man skulle vilja shoppa. Det ar liksom sa att i olika stader och omraden finns det en massa affarer som saljer typ samma grejer, sa for att hitta nya grejer maste man liksom byta stad.
Samma ar det med gatuforsaljarna. Som tysken (som jag traffade andra dagen i Ghana) sa sa kan man satta sig i en trotro jattehungrig och helt naken, efter nagra mil har man kunnat kopa sig ett nytt set klader och en massa mat genom fonstret fran gatuforsaljarna. De bar varorna pa huvudet, och mina favoriter att kopa ar vatten pa pase, strawberry frozen yoghurt (tack Jackie och Jacob for tipset!) och friterade plantein-chips.
Jag har nog glomt bort att skriva hur det gar for barnen med deras hudutslag. Lilla Eva (tre ar) grater ofta for att det kliar pa hela kroppen, och hon har nog varst utslag, men flera av barnen har bade sma oppna sar, nagot som ser ut som flagnande flackar pa huden och kala flackar pa huvudet. De tva senare symptomen tror vi ar ringorm, men de tva injektionerna de fatt skulle ju bota detta, men ingenting har egentligen hant. T torsdags bad jag doktorn komma for att undersoka alla barnen, han skulle komma samma dag men gjorde det inte, hoppas han kommer pa mandag. Under tiden kor Agnes (engelsktalande Madamen) med en liten huskur, namligen att smorja in barnen med varm lime, skrubba med sand, skolja av och smorja in med en orttval som luktar bajs (ar inte lika trevligt som vanligt att mysa med barnen precis efterat kan jag saga). Forsta gangen vi gjorde det var det ratt hemskt, barnen skrek, grat, kliade sonder huden och sprang ivag for det sved sa mycket. Man kande sig som ett monster, och det var extra jobbigt nar jag inte ens trodde att det skulle fungera. Vi far se nu nar vi kommer hem om det har blivit nagon skillnad. Andra gangen gick det dock battre, da grat bara de allra minsta. Forhoppningsvis har barnen blivit av med utslagen nar jag aker hem (allting tar lang tid i Afrika), och jag, Emma och Anna ska gora vart basta for att se over madrasser, toalett- och badrutiner sa att de inte ska fa tillbaka dem.
Lillemor skrev en fraga om vad jag skulle vilja var annorlunda for barnen. Och tja, toalettpapper ar ratt dyrt har och det ar manga barn, men eftersom de har mest utslag i och omkring rumpan tror jag verkligen att det ar nagot som hade behovts (nu anvander de gamla teckningar och rakningar). Lite mer varierande mat, och storre mangder, hade varit bra, aven om de klarar sig okej pa vad de far nu. Sedan tror jag att de nog hade behovt nagon slags mamma som inte bara gav dem mat, vatten och rena klader, utan nagon som kunde se dem alla, fa dem att kanna sig speciella, pa samma satt som vi volontarer gor, fast som inte sen bara helt plotsligt forsvinner sa som vi gor. Dock verkar barnhemmet bara vara typ atta manader gammalt, och om man tanker sa sa ar det verkligen ett valdigt bra barnhem, sjalvklart finns plats for forbattringar, men de kommer ju hela tiden i och med samarbetet mellan oss olika volontarer och de som jobbar dar.
Nu lite svar pa kommentarer:
Alice - nar joseph kommer tillbaka fran sin mormor eller vad det ar, om han nu ens gor det, ska jag pussa pa honom, jag lovar! Och du vet nog inte om hur stark du ar sjalv, att du bara var har en manad gor dig inte samre herregud. framforallt det du gjorde for djuren har nere, jag tanker pa dig varje gang jag ser en hund, katt, get eller gris. Men det ar svart att hjalpa dem nar man inte vagar rora vid dem (hej rabies)..
Broddelina - Kor pa Indien! Herregud, volontararbete i ghana ar det basta jag nagonsin gjort, och aven om du redan har haft din livs resa, sa kor ba! Puss pa dig! Saknar forresten vara te och vaffel-kvallar jattemycket, som alltid!
Samma ar det med gatuforsaljarna. Som tysken (som jag traffade andra dagen i Ghana) sa sa kan man satta sig i en trotro jattehungrig och helt naken, efter nagra mil har man kunnat kopa sig ett nytt set klader och en massa mat genom fonstret fran gatuforsaljarna. De bar varorna pa huvudet, och mina favoriter att kopa ar vatten pa pase, strawberry frozen yoghurt (tack Jackie och Jacob for tipset!) och friterade plantein-chips.
Jag har nog glomt bort att skriva hur det gar for barnen med deras hudutslag. Lilla Eva (tre ar) grater ofta for att det kliar pa hela kroppen, och hon har nog varst utslag, men flera av barnen har bade sma oppna sar, nagot som ser ut som flagnande flackar pa huden och kala flackar pa huvudet. De tva senare symptomen tror vi ar ringorm, men de tva injektionerna de fatt skulle ju bota detta, men ingenting har egentligen hant. T torsdags bad jag doktorn komma for att undersoka alla barnen, han skulle komma samma dag men gjorde det inte, hoppas han kommer pa mandag. Under tiden kor Agnes (engelsktalande Madamen) med en liten huskur, namligen att smorja in barnen med varm lime, skrubba med sand, skolja av och smorja in med en orttval som luktar bajs (ar inte lika trevligt som vanligt att mysa med barnen precis efterat kan jag saga). Forsta gangen vi gjorde det var det ratt hemskt, barnen skrek, grat, kliade sonder huden och sprang ivag for det sved sa mycket. Man kande sig som ett monster, och det var extra jobbigt nar jag inte ens trodde att det skulle fungera. Vi far se nu nar vi kommer hem om det har blivit nagon skillnad. Andra gangen gick det dock battre, da grat bara de allra minsta. Forhoppningsvis har barnen blivit av med utslagen nar jag aker hem (allting tar lang tid i Afrika), och jag, Emma och Anna ska gora vart basta for att se over madrasser, toalett- och badrutiner sa att de inte ska fa tillbaka dem.
Lillemor skrev en fraga om vad jag skulle vilja var annorlunda for barnen. Och tja, toalettpapper ar ratt dyrt har och det ar manga barn, men eftersom de har mest utslag i och omkring rumpan tror jag verkligen att det ar nagot som hade behovts (nu anvander de gamla teckningar och rakningar). Lite mer varierande mat, och storre mangder, hade varit bra, aven om de klarar sig okej pa vad de far nu. Sedan tror jag att de nog hade behovt nagon slags mamma som inte bara gav dem mat, vatten och rena klader, utan nagon som kunde se dem alla, fa dem att kanna sig speciella, pa samma satt som vi volontarer gor, fast som inte sen bara helt plotsligt forsvinner sa som vi gor. Dock verkar barnhemmet bara vara typ atta manader gammalt, och om man tanker sa sa ar det verkligen ett valdigt bra barnhem, sjalvklart finns plats for forbattringar, men de kommer ju hela tiden i och med samarbetet mellan oss olika volontarer och de som jobbar dar.
Nu lite svar pa kommentarer:
Alice - nar joseph kommer tillbaka fran sin mormor eller vad det ar, om han nu ens gor det, ska jag pussa pa honom, jag lovar! Och du vet nog inte om hur stark du ar sjalv, att du bara var har en manad gor dig inte samre herregud. framforallt det du gjorde for djuren har nere, jag tanker pa dig varje gang jag ser en hund, katt, get eller gris. Men det ar svart att hjalpa dem nar man inte vagar rora vid dem (hej rabies)..
Broddelina - Kor pa Indien! Herregud, volontararbete i ghana ar det basta jag nagonsin gjort, och aven om du redan har haft din livs resa, sa kor ba! Puss pa dig! Saknar forresten vara te och vaffel-kvallar jattemycket, som alltid!
Kommentarer
Trackback
